EU:s fiskeriutskott har nyligen röstat igenom en ny text om skydd och förvaltning av känsliga arter, inklusive skarv och säl, där ett centralt element är att:
- Ge medlemsländerna större möjlighet att aktivt reglera skarv- och sälbestånd där dessa påverkar fiske och havsbalans.
- Erkänna fiskets roll i naturförvaltningen och skapa bättre balans mellan artskydd och näringsverksamhet.
- Möjliggöra mer flexibel och lokal anpassad förvaltning, baserad på beståndsutveckling och fakta snarare än absolut skydd.
Beslutet antogs med bred majoritet i EU:s fiskeriutskott (21 för, ingen emot, fem avstod).
Vad innebär detta konkret?
För medlemsländerna generellt:
✅ Större möjligheter att reglera skarv i både yngel- och födoområden om det finns dokumenterade skador.
✅ Bättre ramverk för förvaltning av säl där populationen bidrar till skador på fisket eller andra delar av ekosystemet.
✅ En tydligare roll för fisket som en legitimerad förvaltningsaktör, istället för att enbart vara måltavla för artskydd.
✅ Möjligheter att kombinera naturvård med socioekonomiska behov – främst kustfiske.
För kustfisket (ikke direkt bara yrkesfiske):
🔹 Möjlighet till fler fisk
🔹 Mindre skador på redskap
🔹 Bättre rekrytering av fiskbestånd
🔹 Ett stärkt ekonomiskt och ekologiskt fundament för kustfisket i områden med stora problem.
Så kan detta påverka svensk förvaltning av skarv och säl
Redan i Sverige finns diskussioner om att reglera både säl och skarv, delvis på grund av hur dessa predatorer påverkar fiskbestånd och fisket i kust- och havsområden. Exempelvis:
- Regeringsuppdrag har initierats för effektivare förvaltning av säl och skarv med förbättrad samordning mellan myndigheter och aktörer.
- Det finns samtal om att förändra jaktregler, skyddsjaktvillkor och att bättre ta hänsyn till ekologiska och fiskeekonomiska effekter.
- Debatt sker i Sverige om sälens effekt på fiskbestånden och hur reglering eller skyddsjakt bäst bör formes.
Möjliga konsekvenser för svensk förvaltning
1. Bättre stöd för nationell flexibilitet
EU-beslutet ger Sverige större legitimitet att skapa mer flexibla och lokalbaserade förvaltningslösningar, även inom Natura 2000-områden – så länge åtgärderna är vetenskapligt underbyggda och förenliga med EU-rätt.
2. Bredare ansvar för ekosystemförvaltning
Beslutet signalerar att enbart artskydd inte ska stå i konflikt med helhetsperspektiv på ekosystem och näringar, vilket stärker argumentet för att hantera säl och skarv i balans med fiskbeståndens återhämtning och kustfiske.
3. Starkare stöd till kustfiskets behov
För kustfisket i Östersjön och västkusten kan det innebära bättre möjligheter att få tillstånd för reglering/samförvaltning mot skarv och säl där dessa arter orsakar betydande skador.
4. Inte en automatisk förändring i Sverige
Det här är ett EU-politiskt beslut som ger möjligheter, inte direkt bindande regleringar för Sverige. Hur detta omsätts i svensk lagstiftning beror på riksdag, regeringsbeslut, Naturvårdsverket och Länsstyrelsernas tillämpning.
Slutsats
Beslutet i EU:s fiskeriutskott markerar ett tydligt skifte mot en mer aktiv och ekosystembaserad förvaltning av skarv och säl där även socioekonomiska intressen, som kustfiske, får större genomslag. För svensk förvaltning kan detta stärka argumenten för en mer flexibel och lokal anpassad hantering av säl och skarv, men det kräver också nationella beslut och implementeringar för att bli verklig praxis.
Det finns alltså all anledning för oss aktiva att uppvakta politiker att verka för en mer framåtlutad förvaltning av skarv och säl. Nu finns momentum och frågan drivs i EU.
